Lufus and the infinite sadness

I try REALLY hard but no one seem to really acknowlegdge it.

But that's okay, because I'm happy anyways.

I'm working really hard to feel independent but in a way that would not result in me isolating and pushing people  out of my heart.
I think I'm doing good. I'm doing better than before, atleast. I can feel it. That's for sure, and that's gotta mean something.

Jag har ingen anledning till varför jag skriver på engelska. Kände bara för det.

....

när jag var liten hade jag Link ifrån Zelda som förebild, vilket för mig betydde att jag skulle vara en sån person som bara betyder bra saker för folk, som är det där undantaget... den där lilla hjälten i grönt...

antar att det har betytt att jag i vissa lägen begärt lite för mycket av mig själv

..nä okej, jag är visserligen inte den jag ville bli när jag var liten, men allt jag kan göra är att titta frammåt och göra det bästa av mig själv. har försökt för mycket att passa in i den värld jag själv byggt ihop, att man bara blivit besviken på sig själv.

saker funkar inte alltid som man vill. så är det bara. det gäller att hålla modet uppe. inse att man förändras - gör misstag, jobba på det man är missnöjd med, och försöka förstå vad man faktiskt egentligen vill med sig själv.
right?

det börjar bli dags.
fuck you och puss&kram, teenage angst. :)

jag säger så mycket med halv betydelse.
men detta kom rakt innifrån.

ungefär lika ärligt som popcorn poppas.

:)

:D

vi har inte pratat ordentligt på flera månader, men det gör mig fortfarande så otroligt arg och beskriven när jag tänker på dig, för det känns om att jag inte betyder ett skvatt för dig. (detta känns bara mer löjligt ju mer jag skriver). jag försökte att finnas för dig men du bara puttade bort mig och det svider fortfarande.
jag antar att det är en lite självisk känsla, det här. önskar jag bara kunde sluta tänka på dig och känna mig usel.

jag tror jag drar till Peace and Love i sommar förresten. det verkar värt.