ljudet och bilden synkroniserar sig

Det finns en anledning till att jag älskar film och tv, att jag är en del av gemenskapen som finns bland karaktärerna men inte behöver engagera mig, behöver inte prestera, bidra med leenden, skämt, smarta observationer, osv. Fiktionen låter mig andas.
Såvida jag inte blir alltför ledsen av alla leenden - just för att jag känner en avundsjuka och en önskan att befinna mig i deras situation.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0