Lufus and the infinite sadness

JDs sista monolog passar så bra in just nu, så otroligt bra, jag behöver bara redigera meningarna lite.

Jag bygger alltid upp saker så mycket i mitt huvud att de omöjligt kan leva upp till mina förväntningar, att det alltid slutar med att jag blir besviken. Är inte ens säker på varför det betyder så mycket för mig.
Jag antar att dom flesta människor vill tro på att det dom gör är otroligt viktigt, att folk värdesätter varenda ord vi säger, att de faktiskt bryr sig om vad en tycker.
Sanningen är: du borde inse att du är lyckligt lottad även om du bara någon enstaka gång ibland får chansen att påverka en annan person värld, och kanske få den personen att må lite bättre.

Jag förstår inte riktigt varför jag vill att folk ska bry sig så mycket om det jag gör och det jag säger.
Men det är skönt att ha släppt det nu iallafall, för nu kan jag nog börja bry mig på riktigt om mig själv och lära mig ta hand om mig själv. Inte på låtsas (när man intalar sig själv gång på gång, att nu gäller det) men på riktigt.

Kanske är jag mer redo nu.

Hejdå en stor bit av mig själv.

igår fyllde min lillebror 6 år. Det blev tårta och en jädra massa Lego.
efteråt åkte jag och jammade lite med det som kan tänkas bli bandet. Det gick lite halvt sådär, hade kunnat gå bättre om vi hade haft en lite starkare struktur runt det hela. Anyways så har vi bestämt låtar att fokusera på tills nästa gång. Jag räknar denna gång som förspel, heh

efteråt åt jag falafel med siri på jesuskebaben på Götgatan. Nice.

nu sitter jag (och det har jag gjort hela natten nu) och halvgråter till åttonde säsongen av scrubs.
det känns nästan förvånande över hur den serien fortfarande kan beröra mig så. det känns ganska förvånande hur någon serie med sådan komik kan samtidigt beröra mig på ett sådant emotionellt plan. Det skänker en form av självdistans.

btw, någonting annat jag knarkat de senaste timmarna:
http://www.youtube.com/watch?v=vLZKPiTpY0k

Everytime I try to speak to F nowadays my words feel misplaced and fugly. Like I'm always saying the wrong things. I don't like the way it makes me feel. Am I treating her wrong? I wish there were a way for me to get into her mind and get her junk right and make her happy.
Maybe it's not help you need (which I fail to realise, I can't do anything) but some awful lot of space (which you need to realise, you can do everything)

I need to stop imagining that I'd be some sort of superfriend. I really really really want to put an end to.. -- -- And I really need to stop thinking too much about this. I guess this is something you have to figure on your own.

I write in english because the words in swedish feels too close to me.

och så var man inskriven i arbetsförmedlingen. Vuxenpoäng.

hittade den finaste brödrosten förresten som ska få följa med mig till Fellingsbro och till min första lägenhet.



idag ska jag till tandläkaren. Där ska dem borra ur min likgiltighet

ibland kan världens finaste sak vara att minnas ett gammalt sms innehållande de djupaste teorierna, från en nära vän.

Dagens trend: vara sublimt svår och skapa onödiga komplikationer för sigsjälv. Tillsätt lite dramatik and you've got it. Nu är du jävligt häftig. Man letar ständigt efter svar men inser aldrig att det kanske inte BEHÖVER finnas ett svar. Ibland hjälper det att andas och att inte eftersträva massa saker i ett försök att närma sig självacceptans. Jag känner mig rätt liten i världen och påverkas inte så mycket av det, och det känns asnajs.

Äcklig känsla i magen.

jag vet inte varför jag aldrig vill åka och hälsa på mormors grav.
Ogillar jag att vara sentimental? jag gillar ju sentimentalitet, för det bidrar till en viss nostalgisk känsla. Vad är det för fel på mig?

det är inte allt.
Behöver konfrontera mina känslor över det mesta. Hanna var hos mig för nån vecka sen, och fick mig att inse det. Vi pratade och jag insåg att jag väldigt ofta rymmer ifrån det jag egentligen känner. Jag tror det handlar lite om en sorts konflikträdsla, ibland finns lyckan bakom "bråket" men jag vågar inte ge mig in i det... Att vara olycklig känns mycket tryggare på ett sätt.
Vågar jag inte bråka med mina känslor nu så står jag emot allt jag någonsin trott på om mig själv.