Lufus and the infinite sadness

utan att lura mig själv så var jag helt ärlig mot T. det kändes skönt. det var dags att ta itu med lite förträngda problem..

det här är Roxas.

han är min vän för natten

dålig vän? det känns så knotigt att tänka på sånt.. :/ jag är inte dålig, jag har bara inte lyckats övertyga dig ordentligt om vilken plats du faktiskt har i mitt hjärta.
I såna här situationer brukar det vara jättelätt för mig att älta. när jag ältar kan jag inte hjälpa..
Försöker.

det är ok att du inte tror på mig, det sårar mig inte ens. den där viljan överröstar. En dag så! :)

ett experiment. förlåt att jag snor.
såhär lyder mina tankebanor ikväll utan avbrott:
Kommer jag läsa detta och ångra det sen? Jag ångrar alltid nästan (ändrade) jag ångrar nästan alltid det jag skriver. Det gör ont att skriva, det var dumt att jag skrev så. Jag tittar på din blogg lite ibland men jag har ingen anledning till det. Min tå kommer börja blöda om jag fortsätter. Vad är det jag gör fel? Varför. Nej. Du vill men jag vet inte. Jag kan inte veta vad. Jag avbryter mitt i mina meningar. Jag tror jag ångrar det jag skriver. Jag vill säga till Fredrika att jag tänker på såna där sandwisch-glassar och att jag mår riktigt dåligt. Jag förstår om du inte ser någonting i mig. Men jag förstår också om du ser mycket i mig. Jag vill ut och ligga i gräset. Känner ingenting när jag tittar på stjärnorna men ändå tittar jag på dem. Jag tror stjärnor är överskattade. Jag tycker stjärnor är överskattade. Jag ångrar mitt liv. Jag älskar dig. Jag ångrar när man inte borde ångra. Nej, nu är jag löjlig. Varför bryr jag mig om vad du tycker så jävla mycket? Jag leker inte. Munstycket ligger där. Det är obekvämt mot mina tänder. Jag gillar inte mina tänder. Hade jag haft snygga tänder hade jag nog sett mig själv som attraktiv. Nej det hade jag inte. Mamma är förvirrande i telefon. Inte i telefon. Mamma är förvirrande i verkligheten. Tittar i din blogg igen. Jag har fortfarande ingen anledning till det. Jag blir arg när du är så kortfattad. Men jag förstår ju. Förstår jag på riktigt? Rött. Självsabotör. Jag saboterar saker jämt och hela tiden. Tror jag. Nej, egentligen inte. Jo, egentligen. Agnes är så jobbig, jag vill inte träffa henne imorgon. Ljuger jag och säger att jag är sjuk kommer hon bara bli irriterad. Vi har redan skjutit upp detta för länge. Likgiltighet. Alsolsprit luktar gott. Alsolspriten är alltid på mitt rum av någon anledning. Jag misstycker det inte. Det är varmt mellan mina ben. Killar. Jag trivs inte med dem. Jag önskar jag var flicka. Transexualitet. Är jag? Hur definerar man. Jag hade trivts bättre men egentligen är det hela onödigt. Nej det är det inte. Onödigt är det inte. Jag vet inte. Jag är så tråkig. Du får mig att känna mig tråkig. Du var kär i henne i åttan. Piñata i form av en dalahäst. Jag ville be om ursäkt för att det gjorde ont i dig att se att hon var kär i mig. Dina ögon sa att du hade ont. Jag hjälpte dig inte att diska. Jag är väldigt dålig på att diska och jag ville inte fråga efter hjälp så jag gjorde ingenting. Du kanske hade tyckt jag var oduglig. Disk är så obetydligt. Du såg ganska annorlunda ut. Ditt ansiktsuttryck när du diskade var ärligt. Ditt hår är konstigt men fint. Jag tyckte det inte såg äckligt ut när jag såg att du hade hår under armarna. Jag tycker inte om hår under armarna. Varför har man hår där? Måste kolla upp. Onödig fakta egentligen. Men kanske kul. Det börjar klia. Jag har klumpar i halsen. Kommer Fredrika att läsa det här? Hon verkar rätt ointresserad i det jag gör. Jag. ? Brunt linne. Bara 25 kronor. Jag gillar trycket på det. Jag uppfyllde mitt löfte. Nu är jag mer ärlig mot mig själv. Men jag ljuger ibland. Elin tror jag har mytomantendenser, men jag förklarade inte allt för henne. Hon får tro det. Det brukar inte vara okej men nu är det okej. Ingefäran har stått där väldigt länge nu. Det var längesen jag gjorde falafel. Det kliar. Nu kliar det på näsan också. Och ryggen. Pausar. Läser lite nu. Jag tänker ganska kortfattat. Mitt minne är fåordigt. Bilder är i mitt huvud. Nej, inte bilder, det är snarare filmer jag tänker i. Jag tänker i filmer. Jag tänker (ändra) fast jag tänker mer i ord när jag mår dåligt. I filmer mår jag bra. Så brukar det vara. Det funkar rätt bra. Jag önskar jag slapp orden. Jag är kanske lite för hård mot mig själv. Asperger. Det kan jag få bidrag för. Men jag har sagt nej. Jag vill vara som alla andra. Min barndom förändrade allt. Jag är min barndom. Nej, eller jo lite på ett sätt. Det här kommer bli långt, jag kanske raderar det imorgon.

ibland måste man offra sig.

"Nobelt"

whatever..

huvudsaken är att jag gör något för nåt jag tror på.

det är inte heller likt mig att göra såhär, jag brukar vilja att personen i fråga är upplyst om vad jag känner och tänker om saker som kan vara relativa för den stunden. när jag är sårbar för stunden brukar jag vilja ha respons för mina känslor.
kanske är det ett tecken på förändring hos mig själv när jag istället börjar tänka på långsiktiga lösningar.
och faktiskt genomför dem.

Det glädjer mig

familjer?
blandad känsla. för vissa familjer kan inte ta hand om och ser inte riktigt varandra, men när de väl gör det så kan det vara himla rörande..

vissa säger att en familj är nödvändig för en. ja. om man tror på det. livet fungerar ju olika för olika personer. och man värderar ju saker olika. En familj behöver inte vara en nödvändig sak för en särskild enskild person som tror på annat. fast å andra sidan, beroende på vad hur man definerar ordet 'familj' (=trygghet?) så finns det nog en familj  i rätt många saker..

såfort jag ser på min kompis och hennes nyfödda barn börjar jag känna ett starkare hopp för människor och deras psyke samt välvilja. hon är en väldigt ung tjej jag gick i gymnasiet med. svårdefinerbar känsla, det är som medlidande fast tvärtom.
beundransvärd person hursomhelst. hoppas folk lär sig att förstå dig. ålder ska inte behöva bli en stämpel.

Förklarade för mig själv idag att jag har det bra i min nuvarande position med livet.
jag är 20 år och är inte rädd längre för att misslyckas. med den insikten kan jag äntligen ge mig ut och börja

leva

fulheten. varför finns du? jag avskyr hur stressen påverkar mitt sätt att se på mig själv. tvångsmässiga handlingar i ett försök att nå självacceptans. 
jag tillät mig själv påverkas av det och blev två timmar försenad när jag skulle träffa nån. Ljög och skyllde på signalfel i trafiken..
jag är medveten om att det är en illusion. mitt hjärta behöver bli upplyst och vänja sig vid det huvudet redan har lärt sig och förstått.

Anyhoweverways.
träffade Sanna vid Tcentralen och vi bestämde oss för att ge oss ut på långpromenad. ingen av oss visste vad vi skulle gå, så vi bara gick. på vägen blev vi stoppade av Fredrik och Jocelyn som jag saknat så himla mycket.
de skulle på teater, men hade lite överflöd på biljetter.
vi blev erbjudna två st av dem.



vi såg De Tre Musketörerna. den var riktigt rolig och eftertänksam, fast det var nått som fattades...
jag älskar också hur sådana här slumpar bara inträffar. :)
våra fantastiska öden. idjüter. Det är ju vi som skapar dem!

nu är jag hemma och gör mig mackor med marmelad och tänker på en lösning.