Lufus and the infinite sadness

'Det känns som nån kunde skicka ett bra förslag
ett telefonsamtal som gör att jag blir glad
men jag är blyg inför ämnet; därför ger jag mig av
jag simulerar ett skäl för att slippa alla krav'

dagens bob hund. definerar känslorna så identiskt att det inte ens är läskigt.

Tyck inte synd om mig, i min blogg skriver jag bara ut mina känslor, jag justifierar dem inte.
Säg inte åt mig att jag behöver ändra på mig, för jag känner redan processen av en förändring i mig.

nu har jag kommit över det trångsynta synsättet att jag måste klara av allt på egen hand.
dags att ta itu med förträngda problem. Professional-wise.


jag hör mamma gråta tror jag.
ska jag gå ner?

edit: jag gick ner. Mamma, du är bäst <3 Lägg inte av