text not related

Nu föraktar jag mig mer än förut. Yes, score!
Kan man inte bara få andas lite utan att få skuldkänslor? Allt ska tydligen komma ungefär samtidigt. Men men, jag kan välja att antingen vältra i självömkan, eller göra nånting konstruktivt av skiten.

De senaste dagarna har jag spelat pokemon ruby. Det är awesome. Absol och Minun är så fina. Jag spelade fram tills klockan 2 inatt utan att först inse vad klockan faktiskt var. Ah, fina spel. Sluta knulla med min dygnsrytm :D

Det är någonting som sker inom mig. En förändring of some sort. Jag kan inte sätta fingret på det men det känns som en sorts process. lol, prettomystiskt much?
Jag känner väl i stort sett alltid nån form av förändring inom mig, process ovanpå en annan process, men det här känns .. "livsavgörande"?.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0