anteckningar 19.01.10
Allt är falskspel. Nästan allt. Det enda genuina i livet är saker som bara händer på "rätt tid" och "rätt plats", saker man inte har kontroll över. Saker som bara händer som en motreaktion mot ens utförda handling. Man fattar inte att det har hänt, och man blir lycklig. Stimuleras. Det är egentligen det jag borde leva för. Ändå känns det som att det är något essentiellt jag glömmer bort nu. Jag hoppas att jag kommer på det sen.
"Konceptet som är jag", min självbild, är helt onödig. Den finns inte. Den är inte helt rätt och den gör mig förvirrad ibland. Den ska jag kasta bort. Jag ska inte tänka mer på det. Jag kommer ingen vart med att försöka justifiera mig själv. Jag vet egentligen inte varför jag försöker komma närmare min idylliska bild av mig själv, för jag är nästan säker på att när jag väl nått den så kommer jag ändå inte vara nöjd och bara sträva efter någonting ännu längre bort.
"Konceptet som är jag", min självbild, är helt onödig. Den finns inte. Den är inte helt rätt och den gör mig förvirrad ibland. Den ska jag kasta bort. Jag ska inte tänka mer på det. Jag kommer ingen vart med att försöka justifiera mig själv. Jag vet egentligen inte varför jag försöker komma närmare min idylliska bild av mig själv, för jag är nästan säker på att när jag väl nått den så kommer jag ändå inte vara nöjd och bara sträva efter någonting ännu längre bort.
Kommentarer
Trackback
