even endlessness begins (with an end)

blir lite sned på hur mina känslor kan te sig så oresonligt ibland. det känns som att du lurat mig på ett sätt, och jag vill hämnas på dig för det. ge tillbaka på något sätt. men ändå tror jag inte att du "gjort så" med mening, jag VET nästan att det inte ärså, ändå så känns det lite = meh.
det känns så ogjort! vill konfrontera dig men ändå inte! borde bara låter det vara. jupp. det blir så jag gör.

nu har jag en hund här i mitt rum. det är Lisa och hon är nog lite halvt mentalt rubbad. skäller åt ALLT. mindrevärdeskomplex kanske. heh.

meneh!
fin dag annars. fina dagar. jag känner mig inte lika rädd och hopplös längre för framtiden.
LIVET FINNS.
och det står upp.
jag känner mig inte äcklig längre, inte längre dum. jag kan se ut ur mitt fönster sittandes i min säng med laptop i knäet och känna ungefär samma saker jag brukade känna.
ändå har jag egentligen inte gjort ett dugg. det har liksom bara skett. jag vill kunna förklara det men äeh, ändå inte. ibland känns det som man spoilar lite känslan när man måste kunna definera den till maximum. och det vill jag ju inte.

Kommentarer
Postat av: Anonym

jag saknar dig.

2010-01-26 @ 18:25:06
URL: http://http://cuntie.blogspot.com/
Postat av: robin

:3



skriv till mig nån dag.

2010-01-27 @ 20:45:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0