Anyone else (but you)
looking awfully jolly today, sir:
idag är det "Tomorrow, in a year...", en electro-opera vars musik är komponerat av the knife. ska bli så jävla nice!
går med tvillingsystrarna disa & hanna och ett gäng andra jag förmodligen inte känner
idag är det "Tomorrow, in a year...", en electro-opera vars musik är komponerat av the knife. ska bli så jävla nice!
går med tvillingsystrarna disa & hanna och ett gäng andra jag förmodligen inte känner
even endlessness begins (with an end)
blir lite sned på hur mina känslor kan te sig så oresonligt ibland. det känns som att du lurat mig på ett sätt, och jag vill hämnas på dig för det. ge tillbaka på något sätt. men ändå tror jag inte att du "gjort så" med mening, jag VET nästan att det inte ärså, ändå så känns det lite = meh.
det känns så ogjort! vill konfrontera dig men ändå inte! borde bara låter det vara. jupp. det blir så jag gör.
nu har jag en hund här i mitt rum. det är Lisa och hon är nog lite halvt mentalt rubbad. skäller åt ALLT. mindrevärdeskomplex kanske. heh.
meneh!
fin dag annars. fina dagar. jag känner mig inte lika rädd och hopplös längre för framtiden.
LIVET FINNS.
och det står upp.
jag känner mig inte äcklig längre, inte längre dum. jag kan se ut ur mitt fönster sittandes i min säng med laptop i knäet och känna ungefär samma saker jag brukade känna.
ändå har jag egentligen inte gjort ett dugg. det har liksom bara skett. jag vill kunna förklara det men äeh, ändå inte. ibland känns det som man spoilar lite känslan när man måste kunna definera den till maximum. och det vill jag ju inte.
det känns så ogjort! vill konfrontera dig men ändå inte! borde bara låter det vara. jupp. det blir så jag gör.
nu har jag en hund här i mitt rum. det är Lisa och hon är nog lite halvt mentalt rubbad. skäller åt ALLT. mindrevärdeskomplex kanske. heh.
meneh!
fin dag annars. fina dagar. jag känner mig inte lika rädd och hopplös längre för framtiden.
LIVET FINNS.
och det står upp.
jag känner mig inte äcklig längre, inte längre dum. jag kan se ut ur mitt fönster sittandes i min säng med laptop i knäet och känna ungefär samma saker jag brukade känna.
ändå har jag egentligen inte gjort ett dugg. det har liksom bara skett. jag vill kunna förklara det men äeh, ändå inte. ibland känns det som man spoilar lite känslan när man måste kunna definera den till maximum. och det vill jag ju inte.
även oändigheten börjar (med ett slut)
Vi alla har våra ärr
Vi alla skrattar förställt
Vi alla suckar i smyg
och avbryts innan vi ens hunnit börja
Och när ridån slutligen går upp
Förstår du att de väntar
På ett fall, på ett fel, på ett slut
Det finns en tårfläckad stig
Kan du prata och lugna mig?
Kom nära i så fall
och se att jag åtminstonde försökt
Och ditt sista andetag
Ska du dra med välbehag
För vi får alla vårt till slut
Och vid ditt sista andetag
Blir dina demoner dina bästa vänner
För vi får alla vårt till slut
Vi alla skrattar förställt
Vi alla suckar i smyg
och avbryts innan vi ens hunnit börja
Och när ridån slutligen går upp
Förstår du att de väntar
På ett fall, på ett fel, på ett slut
Det finns en tårfläckad stig
Kan du prata och lugna mig?
Kom nära i så fall
och se att jag åtminstonde försökt
Och ditt sista andetag
Ska du dra med välbehag
För vi får alla vårt till slut
Och vid ditt sista andetag
Blir dina demoner dina bästa vänner
För vi får alla vårt till slut
anteckningar 19.01.10
Allt är falskspel. Nästan allt. Det enda genuina i livet är saker som bara händer på "rätt tid" och "rätt plats", saker man inte har kontroll över. Saker som bara händer som en motreaktion mot ens utförda handling. Man fattar inte att det har hänt, och man blir lycklig. Stimuleras. Det är egentligen det jag borde leva för. Ändå känns det som att det är något essentiellt jag glömmer bort nu. Jag hoppas att jag kommer på det sen.
"Konceptet som är jag", min självbild, är helt onödig. Den finns inte. Den är inte helt rätt och den gör mig förvirrad ibland. Den ska jag kasta bort. Jag ska inte tänka mer på det. Jag kommer ingen vart med att försöka justifiera mig själv. Jag vet egentligen inte varför jag försöker komma närmare min idylliska bild av mig själv, för jag är nästan säker på att när jag väl nått den så kommer jag ändå inte vara nöjd och bara sträva efter någonting ännu längre bort.
"Konceptet som är jag", min självbild, är helt onödig. Den finns inte. Den är inte helt rätt och den gör mig förvirrad ibland. Den ska jag kasta bort. Jag ska inte tänka mer på det. Jag kommer ingen vart med att försöka justifiera mig själv. Jag vet egentligen inte varför jag försöker komma närmare min idylliska bild av mig själv, för jag är nästan säker på att när jag väl nått den så kommer jag ändå inte vara nöjd och bara sträva efter någonting ännu längre bort.
phonecall #2
Fuck this shit.
The Very Short Day
- "Hur kom du äntligen loss från drömmen? Du förstår, det är mitt problem. Jag är fast. Jag tror jämt att jag ska vakna upp men jag vaknar bara upp till ännu en dröm. Jag orkar inte. Det känns som det pågår för evigt och jag tappar min motivation och allt jag en gång stod för verkar inte lika viktigt längre. Jag kommer inte ut, jag vill vakna upp på riktigt. Hur vaknar man upp?"
- "Vakna upp? Jag vet inte, jag är inte bra på det där längre. Men um, om det är vad du vill, jag menar, så borde du det förmodligen. Jag menar, du vet ifall du kan vakna upp, så då borde du, för en dag kommer du inte kunna det. Så um... Men det är lätt. Du vet. Bara, gör det. Vakna upp."
Nåja. Allt är inte fy skam iallafall. Elin har döpt en pokemon efter mig. Såhär ser jag ut:
insight
Jag måste börja köpa skjortor.
Hade en behövd pratstund med I inatt. Vi pratade inte om nåt särskilt men det fick mig ändå att känna mig lite bättre. Vann lite motivation. Vill ju. Egentligen. :)
Nya tankar. Gamla tankar
Nya komplex, orsakat av en vän jag inte vill vara nära just nu. För bådas skull.
(det är väl viktigt att dokumentera det dåliga också, jag vill leva utan att behöva glömma)
Hade en behövd pratstund med I inatt. Vi pratade inte om nåt särskilt men det fick mig ändå att känna mig lite bättre. Vann lite motivation. Vill ju. Egentligen. :)
Nya tankar. Gamla tankar
Nya komplex, orsakat av en vän jag inte vill vara nära just nu. För bådas skull.
(det är väl viktigt att dokumentera det dåliga också, jag vill leva utan att behöva glömma)
ljud & drama
Igår mådde jag dåligt och skickade iväg några sms. Det ledde till att jag fick ett telefonsamtal. Pratade ut lite om ångest och lucida drömmar.
Ibland fasar jag över att jag blivit bortskämd och inte märker lika lätt när folk faktiskt bryr sig. Ett nyårslöfte ska därför bli att försöka hålla hjärtat och ögonen öppna.
Imorgon träffar jag Hanna för lite promenixar. Den vännen! Hon gillar inte när man kallar henne för 'vännen'. Obehagligt, säger hon. Konstig är hon också. Men egentligen inte alls om man tänker efter.
Saknar Albin också. Den sparveln. DEN.
Nu sitter jag och mår. Bara mår.
:)
Mår. :J
borde arbeta på provuppgifterna...
Ibland fasar jag över att jag blivit bortskämd och inte märker lika lätt när folk faktiskt bryr sig. Ett nyårslöfte ska därför bli att försöka hålla hjärtat och ögonen öppna.
Imorgon träffar jag Hanna för lite promenixar. Den vännen! Hon gillar inte när man kallar henne för 'vännen'. Obehagligt, säger hon. Konstig är hon också. Men egentligen inte alls om man tänker efter.
Saknar Albin också. Den sparveln. DEN.
Nu sitter jag och mår. Bara mår.
:)
Mår. :J
borde arbeta på provuppgifterna...
